Jag tänker på dig. Folk skriker runt omkring mig men jag hör inget. Jag tänker på ditt ansikte ditt skratt och din röst och jag kan inte förstå att du har lämnat mig. Jag vet att det inte är ditt fel, och att du inte ville att detta skulle hända, men jag behöver dig och det vet du. Varje dag så känner jag hålet som värker i mitt hjärta, hålet efter den del av hjärtat som tillhörde dig, den del som du tog med dig när du lämnade mig. Jag vet att du inte kan komma tillbaka, men jag saknar dig, och jag orkar snart inte längre...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0